Allsång på Debaser

Gårdagens allsång var årets sista och enligt traditionen var Lennart Jähkel där och sjöng Love will tare us apart. Bra som vanligt :) Han ser så förvånad ut när han blir inropad igen :) Det var kul att se Staffan Hellstrand sjunga Fågel blå och This charming också man.

Stämningen är alltid hög efter allsången och därför är det så underligt att man väljer att totalt sänka den när det är dags att börja spela skivor. (Vet inte om jag har haft otur och missat alla bra dj:s som spelat efter allsången...?)

Igår stod två personer utan ett leende på läpparna och spelade den ena låten segare än den andra. Okej barmusik, men för trist för ett dansgolv. Det var mestadels tomt på dansgolvet men det verkade inte bekymra dem alls. Att jag och mina vänner blev "glada" när en gammal Howard Jones-låt spelades säger ju en del om hur det var... Det var bara att gå hem.

Det skulle vara ganska lätt att få igång allsångspubliken och bevara stämningen med lite Happy Mondays, Blur, Pulp, Stone Roses, Primal Scream, Pet Shop Boys, Smiths (bara för att ta nååågra exempel), men icke. Smula sönder den skyhöga stämningen istället, det verkar vara receptet.

Så fruktansvärt trist.

Men, som sagt, under själva allsången är det en heeeelt annan sak. Ett klipp från igår med Lennart Jähkel:
http://www.youtube.com/watch?v=SBXfYvz9gi4